Det är helt sjukt

Jag fortsätter på temat oavsiktlig humor (tror jag). Fick tips via ett forum om detta ”kulturens ground zero”. Jag tror som sagt att detta är hyfsat allvarligt menat. Och det verkar ju tyvärr som om det finns människor som lyssnar på det här och tycker det är bra. I själva verket är det bland det värsta jag har hört, och det säger faktiskt en hel del. Det här är till och med värre än Novi God och I think she likes me. Horribelt på alla sätt.

Klicka.

(Ja, Spotify krävs för att öppna länken)

Sätt på hörlurarna, luta dig tillbaka…..och njut…

Det har han ju gjort

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Avsiktlig humor är aldrig lika rolig som oavsiktlig. Jag tänkte nu bidra med ett exempel på  klipp som fått mig att vrida mig av skratt.  För det kan behövas i höstmörkret. Eller nåt. Moralism är guld, ibland. Det är väl därför jag älskar morallagar också.

Klassiskt, och lite friserat av redigerare, men kul ändå.

Höststämning

Och så var det höst då. Jag har numera ingen egentlig fritid, men väljer ändå att bjuda på lite septembernytt.

Först en bild, som förvisso har några veckor på nacken men som kanske håller ändå.

Hotfull hösthimmel.

——-

För någon vecka sedan var jag och lyssnade på denne man i universitetsaulan. Satt på sjätte raden men lyckades ändå få några hyfsade bilder.

Hela föredraget finns att se på SVT Play.

Here I go

Mitt i all förvirring av yrkesprogram, avsaknad av kurslitteratur, skivsläpp och annat vill jag bara tipsa om Keanes fan video interview. Två sköna snubbar från en skön podcast ställor fansens inskickade frågor till bandet. Min fråga kommer vid 1.24.

California Dreaming III

Tisdag 12/5

Sista dagen. Vi hade en del tid att fördriva innan vi skulle åka så vi bestämde oss för att besöka Haight-Ashbury igen. Man märker snabbt hur handikappad man blir av att inte ha bil som man är van vid. Istället blev det buss fram och tillbaka. Bussen i San Francisco är lite som tunnelbanan i New York. Bullrig, sliten och inte speciellt bekväm men enkel att ta och billig (1.50 dollar).

Nu var det solsken och ganska varmt, men med lite märkliga isvindar som drog igenom staden då och då. Åt frukost på ett litet café (säkert väldigt genuint) i närheten av Amoeba Records. Billigt och gott. Sedan gick vi genom Golden Gate Park mot Academy of Science. Väl framme insåg vi att det inte skulle vara värt det, så vi vände igen. Men parken var fin, och det var varmt. Jag var tvungen att gå in på Amoeba igen, och det var det sista jag gjorde. Sedan var det snabbt buss igen till hotellet, taxi till flygplatsen och sen flyg till London.

När man reser till USA får man en grön liten lapp inhäftad i passet. Den ska de riva av när man drar igen så att det bara är en liten remsa kvar, annars får man problem om man vill in igen. Ingen verkade vara intresserad av att dra av min lapp, och eftersom jag hört skräckhistorier om hur krångligt det kan bli om man ska in i landet igen och lappen inte är borta fick jag säga till i sista stund, innan jag gick på planet. Kvinnan drog då av både remsa och lapp, så inget blev kvar.

På planet blev det I-landsproblem med underhållningen. Tekniskt strul gjorde att de endast visade ett antal filmer/program på planet, och utan att man själv kunde välja när man ville börja se dem. Lite som på TV alltså. Ingen musik eller spel erbjöds heller. När sedan min iPod fick slut på batterier efter några timmar blev det ”kris”. Lyckades dåsa någon timme innan frukost, men sova gjorde jag inte.

På Heathrow snabbt hejdå eftersom jag inbillade mig att jag hade bråttom till bussen (det hade jag inte, fick vänta vid hållplatsen i nästan en halvtimme). Två timmar senare var jag åter i Brighton, där Gabbelito mötte upp. Efter ett stort antal timmas oavbrutet resande och utan riktig sömn var det skönt att komma ”hem”. Fast nog snurrade det en del i huvudet till en början. Speciellt när jag tänkte på det jag gjort i San Francisco  ”samma dag” (eftersom jag inte sovit någon mellan). Tröttheten gick i vågor, men efter 31 timmars vakenhet var det rätt lätt att somna på kvällen.

Tillbaka på klassisk mark

No. no, no, no, I kill the bus driver…

Ekorre i Golden Gate Park

Vår samlade packning.

.

.

.

Två dagar senare försov jag mig grovt på min summary-tenta, men det är en annan historia.

California Dreaming III

Måndag 11/5

Sista morgonen i San Diego. Efter en snabb frukost på rummet var dags att ge sig av. Flygplatsen ligger verkligen mitt i stan;, tror aldrig jag har sett ett flygplan landa på så nära håll, nästan läskigt. Vi lämnade hyrbilen bredvid flygplatsen och var tvugna att berätta om skadan på taket. Som tur var gick det på försäkringen, annars hade vi varit körda.

Efter lite köande och halvkaos vid incheckningen lyckades vi på nåt sätt hamna på en tidigare flight till San Francisco. Boarding om 20 min. Ingen fara, vi ska bara genom säkerhetskontrollen. Säkerhetskontroller är i regel rätt omfattande och ibland tar det tid. När de började ropa ut vår flight för sista gången blev det lite stressat läge. Fick rusa till gaten, som lyckligtvis var den som låg närmast till. Sjönk ned i flygplanet allra längst ned (första gången, kan väl inte rekommenderas). En snabb flight senare var vi åter igen i San Francisco, men utan bil så det blev taxi till Mariott Hotel. Hamnade roligt nog på 23:e våningen igen. Här fanns i alla fall gratis internet i lobbyn. Man fick betala genom att stå ut med den vidriga loungemusiken som spelades oavbrutet. Klockan var knappt mer än lunch så det blev en stadstur.

Blev grymt besviken på att Virgin Megastore hade slagit igen, ganska nyligen såg det ut som. Osis! Även om det är kul att vara med om grymma utförsäljningsreor (minns Tower Records i NY) så är det ändå djupt tragiskt. Mitt hjärta blöder när jag ser de (stora) tomma lokalerna .

Efter att ha skakat av mig den initiala besvikelsen var det ändå väldigt roligt att se stan i solljus för första gången. Besökte bara en skivaffär, en cool sak med fyra våningar och hiss som jag tyvärr har glömt namnet på den.

På eftermiddagen blev jag desperat hungrig eftersom vi inte ätit speciellt mycket till frukost och ingen lunch, så jag blev tvungen att springa ut igen och trycka i mig två cheeseburgare på BK.

När det var dags för middag var det krav på fisk i Fisherman’s Wharf. Vi beslöt oss för ta Cable car dit. Det är ett rätt coolt system med kablar i marken och det hela sköts dessutom helt manuellt (enda stället i världen där man fortfarande gör det). Lite turistigt, men det får man tugga i sig. Extra kul var att hänga utanför på väg nedför i alla dessa backar. Skulle förmodligen varit  totalförbjudet i Sverige, eftersom det kan vara rätt farligt om man inte håller i sig ordentligt. Efter lite dividerande hamnade vi återigen på ett ställe som jag skulle beskriva som lite halvsunkigt, men pastan var riktigt god.

Frukost i San Diego (det här är en av mina absoluta favoritbilder).

Utsikt från hotellrummet i San Francisco.

Den här bilden tillägnas Filuren a.k.a. spårvagnsfreaket. Stängda Virgin i bakgrunden.

Vid Union Square (tror jag).

Cable Car vid vändplatsen.

By night

California Dreaming III

Söndag 10/5

Som tidigare nämnts insåg vi att det skulle bli billigare och enklare om vi handlade vår egen frukost istället för att gå ut ocn köpa den dyrt, så det blev frukt, bagels och Starbuck på rummet istället (inget kaffe för mig dock). Gott och billigt.

Hade fått tips om Seaworld på förhand, men det kostade 65 dollar per person och det kändes helt enkelt inte värt det. Det blev San Diego Zoo istället.  Jag hade inte varit på djurpark på kanske 14-15 år (halvt oseriöst etologibesök på Skansen i tvåan räknas inte) så det var rätt kul att göra det igen. Vädret hade dessutom blivit fint igen. Spännande att se coola djur, såklart. Men det är ändå svårt att inte bli cynisk över det där med djur i bur som blir utstirrade av barnfamiljer och dumma turister med keps och kamera (jag var naturligtvis inte heller oskyldig). Hur etiskt känns själva idén egentligen. Och så detta eviga fotograferande. Det är liksom svårt att låta bli. Men när man ser folk med dessa extrema och dyra jätteobjektiv… Nåväl, det var ändå en väldigt trevlig eftermiddag.

Ett sista besök i poolen och sedan middag i solnedgången på en fiskrestaurant som kändes lite halvskabbig. Men utsikten var helt klart värd det. Mycket båtar och en del med mexikanska flaggor. Överlag hördes naturligtvis mycket spanska i stan, ligger ju så nära gränsen. På väg längs seafront fick vi säga nej kanske 10 gånger totalt till att bli skjutsade i cykeltaxi (såg bara en prisskylt, det skulle kosta minst 20 dollar att åka, dessutom skulle vi bara gå ungefär en kilometer).

Vid hissarna på hotellet, 23:e våningen.

Japansk trädgård i närheten av zoo:t

Reklam för flygshow

Sådana här skyltar såg man lite här och var. Jag tycker det är ett bra bandnamn.

Välkommen till San Diego Zoo

Djurkavalkad

Andra djur

Det här är coola djur, lyckades aldrig lista ut vad de heter på svenska men kolla in den looken.

Hyena

Surikat (Timon, ni vet)

Fartyg i hamnen

California Dreaming III

Lördag 9/5

Ännu en dimmig morgon. För sista gången åt vi frukost ute; insåg plötsligt att vi kunde köpa vår egen frukost i affär istället.  Det blev varmare och bättre väder runt lunch, då vi tog en promenad längs vattnet. Det var packat med folk eftersom det var flyguppvisning sponsrad av Red Bull. Vi gick någon kilometer bort för att titta på fartyg, bland annat ett enormt hangarfartyg. Efteråt ett kort poolbesök blev det ännu en rundtur på stan.

På kvällen blev vi bjudna på middag av en vän. Mexikanskt blev det, och jag klarade mig faktiskt utan att brinna upp, fick inte särskilt kryddstark mat. Faktum var att det nog var det godaste jag åt under hela resan (så tror jag att det kostade en hel del också). Drack en Margherita för första gången också. Smakade hemskt i början (salt på kanten av glaset också!) men läskigt nog blev det bättre och bättre ju längre ned i glaset man kom.

Sådana här finns det som bekant gott om.

Hangarfartyg i hamnen.

California Dreaming III

Fredag 8/5

På morgonen var det tyvärr mulet igen, men fortfarande rätt varmt. Hotell i USA har en tendens att inte servera frukost. Det gjorde det här hotellet i restaurangen, dock svindyr så vi gick till ett café istället (blev dyrt ändå).

Sedan blev det en tur på stan. Keane hade just släppt EP:n The Cherrytree Sessions via Borders enbart i USA och Kanada, så det var tur att man var där just då. Det ska även sägas att de själva var i Kalifornien när vi var där, dock passade våra scheman inte ihop, de var i San Francisco och Los Angeles efter att vi var där etc. I första turnéplanen fanns det en spelning på The House of Blues i San Diego med, men den ströks rätt omgående. Lite frustrerande att se foton på deras officiella blogg från bl.a. Fisherman’s Wharf och Chinatown i San Francisco men man kan ju inte få  allt. (Skulle ju trots allt se dem några veckor sedan i London.)

Sedan blev den en tur till ett medicinskt labb, där jag för första gången fick hålla i en labbråtta och sedan fick se forskare ta ryggmärgsprover från andra råttor (lite makabert men intressant). När vi parkerade i ett garage innan insåg vi varför man inte ska fälla upp caben när man är inomhus. Den skrapade i en järnbalk och blev lite skadad. Illa.

Resten av dagen gjorde vi…ingenting. Slappade bara.

Dagens enda bild, från labbet.

California Dreaming III

Torsdag 7/5

Ny dag och ny rundtur i stan. I LA åker man alltså bil när man ska ta sig någonstans. Allt handlar om var det finns parkeringsplatser och var man ska åka för att undvika köer. En äkta bilstad och egentligen är det rätt vidrigt. Samtidigt är det ju omöjligt att inte tycka att staden är cool på samma gång.

Såg nu bland annat Viper Room (Johnny Depps klubb, utanför vilken River Phoenix dog 1993), Amoeba Records (där Paul McCartney spelade 2007). Sedan vidare mot Department of Coroner (ung. dödsfallsläkare), som hade en kul shop med diverse kul galghumor-prylar, jag köpte inget dock. Tilläggas kan att de i skrivande stund utreder en viss kändis halvskumma död i slutet av juni; halter av läkemedel i blodet o.s.v.

Det var någonstans efter detta som jag tittade i en spegel och insåg att det inte hade varit någon bra idé att ha på sig solglasögonen hela tiden utomhus. Solen är stark, och efter bara i princip två dagar såg jag nu ut som en inverterad tvättbjörn. Alltså, bort med solglasögonen. Från och med nu var det kisa som gällde.

Efter lunch var det dags att åka vidare mot San Diego. Det tog kortare tid än väntat, och knappt två timmar senare rullade vi in i staden och Marriott Hotel. Hotellet var mycket fint, låg direkt ut mot bukten och med grym utsikt i solljuset från rummet på 23:e våningen. Vanligen får den här typen av ställen mig att dra öronen åt mig en smula, och även denna gång tog det ett tag att vänja sig och få bort den lite olustiga känslan. Doppet i poolen var dock ett av de bästa ögonblicken på hela resan. Lyxliv, med bara lite dåligt samvete som bieffekt.

Middag blev till slut på en ”irländsk” restaurang, inte någon superhöjdare men OK då vi hunnit bli rätt hungriga på vägen.

The Viper Room

Amoeba (igen, men det här är ju som sagt historisk mark)

Utanför the Coroner’s office

(Bild tagen genom bilruta)

Inför avfärd söderut

Framme i San Diego

Utsikt från rummet. Repetitioner inför helgens flyguppvisning.

Poolen

South Tower (vi bodde alltså i norra).

Båthamnen i kvällsljus.

Kvällsutsikt